trehundradagar.blogg.se

Lite ost, lite macka och lite paté. Nedsköljs med en eller två vita koppar kaffe. Porslin från Blokker (tänk Rusta, fast centralt beläget) och mjölk av Albert Heijns eget märke. Goudaost. Körsbärssylt från Lidl. Lagade precis en misslyckad grönsaksröra som jag planerar att surpla i mig kommande veckas alla dagar. Kan vara så att den blir "gammal" vääldigt fort. Den kanske råkas lämnas framme. Eller ute på balkongen. Det kanske kommer regn i. Och insekter. Och den kan råka få sällskap med något mögligt som jag hittar i kylskåpet. Just mögliga saker i kylskåpet är inte svåra att hitta. Hej korridorskyl.

 

På holländska:

Rök heter Rook.

Trasig heter Defect.

Hej heter Hoi eller Hallo.

 

Lyssnar på studentradions webradio och blir lite glad. Det finns ingen studentradio i Wageningen, vilket är lite konstigt med tanke på hur grymt mycket andra organisationer för studenter man kan hitta. 

 

Igår var det fest - precis som varje fredag och lördag - på den internationella klubben. Innan vi begav oss av bevittnade jag en extremt flickig förfest. Det dracks rosé, Baily's och tittades på bland annat den här videon (ja, fler än en gång trycktes det på repeatknappen):

 

 

 

Det dracks lite öl också. Rosa. Och med som etiketten förklarar en sensuell eftersmak. Tydligen så blandar tjejer här nere på kontinenten (eller i alla fall i Tyskland, Belgien och Holland - today representing the kontinent) öl med diverse söta saker; coca cola, fanta, limejuice, grenadine, or some other kind of sirup. 

 

Det är ganska intressant när man träffar nya människor och säger att man kommer från Sverige. Det finns inte så väldigt många olika reaktioner man kan vänta sig

1) Stockholm? Föga överaskande fråga.

2) Oh, I've friends studying in Uppsala/Lund!

3) Have you seen the night when it never gets dark?

4) Tystnad. De vänder sig sedan om och börjar prata öl med belgarna, fotboll med tyskarna eller sjunga Lady Marmelade för fransktalade.

 

Idag är det festival nära campus här i byn. Öppna hus. Musik. Hönor har också utlovats, då det är the hippie area of Wageningen. Det kan ju bara bli bra!

 

 

 

Ja. Så har vecka 2 med kurser, tidiga mornar, bibliotekshäng, kaffe och mat i lådor börjat. Jag måste börja med att berömma Wageningen Universiteit & Research Centers (WUR i folkmun) studenthjälp. Någon mer pedagogiskt och administrativt smidig lärosätesorganisation har jag aldrig skådat. Det är fruktansvärt vad de lägger ut information om kurser på hemsidor, datum flera månader i förväg och hur alla vet vem man ska fråga om vad, instuderingsfrågor, sammankopplade hemsidor och snabba svar på mail. Det känns i tanken väldigt likt vad Uppsala håller på med, fast renare på något sätt.

 

Ja. Hejhej upphöjning till blåvita höstskyar. Idag blåser det och är knappt 20 grader varmt. Jag promenerade med vinden i håret till skolan och efter 5 timmar bioinformatik hem igen, då jag inte hade någon eftermiddagslektion dagen till ära. Istället har jag lagat mat, sovit middag och sitter nu och myser med Spotify och ritar aminosyror och proteinstrukturer. Jag tänker sätta upp dessa bilder på insidan av min dörr, men säger det inte till någon.Någon värdighet tänker jag klamra mig fast vid.

 

Ikväll är det middag hos en belgare vid namn Pierre som står på schemat. En smidig grupp på 6 individer ska "laga" pitabröd. Tydligen skriver/säger man pitta om pitabröd i det valonska Belgien. Märkligt folk.

 

Helgen gav mig inget ris - bara ros. Stefan kom flygande från Grenoble, ostarna jag köpte i torsdags var goda (särskilt den vällagrade goudan), bakelserna gick att trycka i sig osvosv. Lördagen bestod till största delen av Utrecht - en gråskimrande stad med ett helt artelleri av pubar och en hel del studenter belägen 5 mil från Wageningen. Där promenderade vi runt och bannade folkhav. Det var en gränslös amount of people som strosade runt och tittade på det fina vädret och tittade på hur olika partier spexade (det är nämligen val här i Holland idag, den 12/9). Vi letade oss fördärvade efter märket McNeal utan att finna, vi åt lite pizza från ett gatukök och diverse annat på en resturang en bit därifrån. 

 

Nu kommer vi in på väsentligheterna (obehagligt stavat ord). Mat. Såklart. Vi har redan avhandlat ämnet lite smått, ni har fått en introduktion till det holländska köket. Nu kommer mer tankar. Holländarnas känsla för sötsaker är inte helt uppåt väggarna. Den är faktiskt helt okej. Som den äppelkaka man kan få på tordet här i Wageningen, som de våffelkakor jag tidigare nämnt, lakritsen är bra och något de är väldigt stolta över och den italienska glassen som säljs i vart och vartannat gatuhörn är det heller inga större fel på. Däremot uttryckte min andra hälft det mycket klokt då vi diskuterade de nederländska huvudrätterna: det är som om en 5-åring skulle bestämma menyn; jag tycker om majonäs. och så tycker jag om jordnötssmör! och så vill jag ha kanel, för då smakar det bulle. och kyckling. ketchup - ketchup måste man ha! 

1) överarbetad - alla smaklökar ska få jobba samtidigt. varför nöja sig med en smak när man kan få hundra? 

På den utrechtska resturangen beställde jag något så köttigt som en angus black-eye någonting. Tänker att nu jävlar blir det mustigt kött. Blir det mustigt kött? Nja. Det kommer in en halvstekt fläskfilebit med en sås som smakar stekt syltlöksspad. Och två sparrisar. Och en sallad med topping som smakar Start-müsli. En av de andra i mitt sällskap beställer fisk och får i och för sig fisk, men med kanelkryddade ugnsbakade rotfrukter till. Stefan ville ha hamburgare, fick hamburgare men såg lidande ut under hela måltiden. Anar att den inte riktigt nådde upp till nationsburgarnivå. Trots att den kostade dubbelt. En stor skål pommes och majonäs kom också in - exemplariskt smakande.

 

Ingen poäng eller slutkläm. Bara babbel och nu tog babblet slut. 

I ett ryck av någon form av framförhållning och ekonomiskt tänkande har jag nu beställt biljett hem i jul (????!!!????). Den 21/12 på kvällen lyfter jag från Amsterdams flygplats.

Pusspuss