trehundradagar.blogg.se

Ja. Så har vecka 2 med kurser, tidiga mornar, bibliotekshäng, kaffe och mat i lådor börjat. Jag måste börja med att berömma Wageningen Universiteit & Research Centers (WUR i folkmun) studenthjälp. Någon mer pedagogiskt och administrativt smidig lärosätesorganisation har jag aldrig skådat. Det är fruktansvärt vad de lägger ut information om kurser på hemsidor, datum flera månader i förväg och hur alla vet vem man ska fråga om vad, instuderingsfrågor, sammankopplade hemsidor och snabba svar på mail. Det känns i tanken väldigt likt vad Uppsala håller på med, fast renare på något sätt.

 

Ja. Hejhej upphöjning till blåvita höstskyar. Idag blåser det och är knappt 20 grader varmt. Jag promenerade med vinden i håret till skolan och efter 5 timmar bioinformatik hem igen, då jag inte hade någon eftermiddagslektion dagen till ära. Istället har jag lagat mat, sovit middag och sitter nu och myser med Spotify och ritar aminosyror och proteinstrukturer. Jag tänker sätta upp dessa bilder på insidan av min dörr, men säger det inte till någon.Någon värdighet tänker jag klamra mig fast vid.

 

Ikväll är det middag hos en belgare vid namn Pierre som står på schemat. En smidig grupp på 6 individer ska "laga" pitabröd. Tydligen skriver/säger man pitta om pitabröd i det valonska Belgien. Märkligt folk.

 

Helgen gav mig inget ris - bara ros. Stefan kom flygande från Grenoble, ostarna jag köpte i torsdags var goda (särskilt den vällagrade goudan), bakelserna gick att trycka i sig osvosv. Lördagen bestod till största delen av Utrecht - en gråskimrande stad med ett helt artelleri av pubar och en hel del studenter belägen 5 mil från Wageningen. Där promenderade vi runt och bannade folkhav. Det var en gränslös amount of people som strosade runt och tittade på det fina vädret och tittade på hur olika partier spexade (det är nämligen val här i Holland idag, den 12/9). Vi letade oss fördärvade efter märket McNeal utan att finna, vi åt lite pizza från ett gatukök och diverse annat på en resturang en bit därifrån. 

 

Nu kommer vi in på väsentligheterna (obehagligt stavat ord). Mat. Såklart. Vi har redan avhandlat ämnet lite smått, ni har fått en introduktion till det holländska köket. Nu kommer mer tankar. Holländarnas känsla för sötsaker är inte helt uppåt väggarna. Den är faktiskt helt okej. Som den äppelkaka man kan få på tordet här i Wageningen, som de våffelkakor jag tidigare nämnt, lakritsen är bra och något de är väldigt stolta över och den italienska glassen som säljs i vart och vartannat gatuhörn är det heller inga större fel på. Däremot uttryckte min andra hälft det mycket klokt då vi diskuterade de nederländska huvudrätterna: det är som om en 5-åring skulle bestämma menyn; jag tycker om majonäs. och så tycker jag om jordnötssmör! och så vill jag ha kanel, för då smakar det bulle. och kyckling. ketchup - ketchup måste man ha! 

1) överarbetad - alla smaklökar ska få jobba samtidigt. varför nöja sig med en smak när man kan få hundra? 

På den utrechtska resturangen beställde jag något så köttigt som en angus black-eye någonting. Tänker att nu jävlar blir det mustigt kött. Blir det mustigt kött? Nja. Det kommer in en halvstekt fläskfilebit med en sås som smakar stekt syltlöksspad. Och två sparrisar. Och en sallad med topping som smakar Start-müsli. En av de andra i mitt sällskap beställer fisk och får i och för sig fisk, men med kanelkryddade ugnsbakade rotfrukter till. Stefan ville ha hamburgare, fick hamburgare men såg lidande ut under hela måltiden. Anar att den inte riktigt nådde upp till nationsburgarnivå. Trots att den kostade dubbelt. En stor skål pommes och majonäs kom också in - exemplariskt smakande.

 

Ingen poäng eller slutkläm. Bara babbel och nu tog babblet slut. 

I ett ryck av någon form av framförhållning och ekonomiskt tänkande har jag nu beställt biljett hem i jul (????!!!????). Den 21/12 på kvällen lyfter jag från Amsterdams flygplats.

Pusspuss

Utan att tråka ut er med massor av detaljer så säger rubriken lite om hur mitt liv sett ut såhär i början av veckan. Nya kurser. Middag med min introgrupp - som jag umgicks konstant med i en veckas tid i mitten av augusti - igår kväll. Tonfiskröran har jag - hör och häpna! - rört ihop själv. Det imponerade på introdagskompisarna. Liksom det faktum att jag ibland - tro det eller ej! - gör min egen potatissallad. Här är jag ett kulinariskt praktexempel till underbarn. Det känns lite ovant. Och lite skrämmande. En förklaring av språkförbistringarna skulle kräva detaljer. Så vi tar det när vi ses. Jag är dock vid gott mod då den ena av mina kurser verkar ha en hysteriskt bra lärare och jag precis insåg att jag kanske har lärt mig något på dom här 4 genomtragglade åren vid Uppsala universitet. Kommer antagligen bli nerkastad på jorden ikväll när jag försöker mig på att repetera vad vi gjorde imorse (på kursen som inte har den hysteriskt bra läraren) och som vi ska ha genomgång på imorgon. Diskussion menar jag. Interaktion. Delta ska man tydligen göra.

Och så.

Hej och hå.

Nu ska jag gå.