trehundradagar.blogg.se

1. Wageningen. Såklart. Det är här jag bor. Staden är beskriven i ett tidigare inlägg & ligger en bit från Shiphal. För att komma hit från flygplatsen tar man tåget till stationen Ede-Wageningen, vilket i runda slängar tar en och en hakv timme. Därifrån går buss 88 som efter tjugofem minuter utan alltför många stopp, lägger ankar vid Wageningens busstation. Sträckan mellan tågstationen och mig är knappt en mil och klart cykelbar - för personer med lokalsinne. Mitt i stan ligger en kyrka som spelar nötknäckarmusik väl valda timslag och på torget runtomkring ligger lite barer, Stadshuset och en väskaffär. Torget packas varje onsdag och lördag mellan 08 och 13 av folk och marknadsstånd. Här kan man köpa cyklar, mat, schampo till ÖB-priser etc. Wageningen har faktiskt också en liten biograf (som varje tisdag visar en hemlig film - man köper en biobiljett för 7 euro - 1 euro billigare än annars - och sätter sig i salongen utan en aning om vad man ska få visat för sig), ett flertal cykelaffärer, två besvikelser till botaniska trädgårdar, ostaffärer, frukt- och gröntaffärer och två blomsteraffärer.

 

 

2. Ede. 9km från min dörr finns Statsporten till Ede. Ede rymmer runt 100 000 människor och är inte alltför mysigt i mitt tycke. Dock en smidig ort om man vill besöka till exempel Mediamarkt, en annan klädesaffär än Vero Moda (som finns i Wageningen, Ede har affärer som H&M, New Yorker, JC och Runner's Store) eller McDonalds. På McDonaldset här är det bordsbetjäning som gäller, något som allmänt verkar vara väldigt mycket vanligare här än i Sverige. Jag kommer inte ihåg vilken dag, men ibland finns här en marknad med lite hemslöjd, ostar och hemkokad sylt. Det finns också ett Albert 

 

 

 

 

 

 

 

På toalettdörrar landet över.

 

 

Visakort går inte att använda i affärerna med följden att jag känner mig smått kriminell med de mängder av kontanter jag gömmer i lådor, madrasser, i hissen, i hallen - JAG FALLER! Som Veronica Maggio skulle uttrycka sakerna.

 

Jag ringde till Nordea härom dagen och frågade efter ett kort som funkar i Holland. Pojken på andra sidan förklarade då upprepade gånger för mig att Visa-kort faktiskt är användbara i över 240 länder världen över. Hjälper det mig när jag är i ett av de inte 240 länderna? Nja.

 

Amro Bank har istället fått mig som kund. Det är en av de få bankerna i Holland som öppnar konton till studenter och har tydligen någon form av avtal med universitetet. Väntar nu med spänning på mitt gula kort med texten MONEYCARD. Jag vet inte vad som känns billigast egentligen; cash eller MONEYCARD?

 

Den andra saken som stör mig häromkring är att åtkomsten till räddare i nöden som SVTPlay, Tv4Play, Tv3Play, Kanal5play osv är ytterst begränsad utanför Sveriges gränser. Sveriges Radio föregår däremot med gott exempel. Okej att man på 3ans webtjänst kan titta på Ensam mamma söker och Svenska Hollywoodfruar - men det finns kanske gränser? Pluras kök finns också att hålla till godo med. Jag kan konstatera att jag faktiskt - trots att jag hade mina dubier - Måns Herngren gör ett så utmärkt jobb att man inte saknar Mauro nämnvärt.

 

 

 

En nybörjarkurs i världsspråket holländska kommer inmundigas under terminen. Jag pratar svengelska när jag ska prata svenska. Men språkförvirringen slutar inte där.

 

Mina vallonska belgare till introdagskompisar har erbjudit sig att förbättra min franska.

En lista på franska filmer att värma upp med skrevs ihop:

• Le diner de cons
• Les Visiteurs
• Untouchable
• Wazabi
• Asterix et Obelix: Mission Cléopâtre
• La Doublure
• Rien a declarer
• Un indien dans la ville

Innan jag anlände hann jag ju med något annat i alla fall. Även om jag faktiskt mest jobbade. Och tyckte att det var mysigt med regnet. 

 

De översta bilderna visar min visit i Grenoble extremkondenserat. Sen klippte jag håret och det fortsatte falla regn från himlen. De nedersta bilderna är presentskor från Lyon, en fin tatuering jag placerade på min ankel, en syster i min soffa och en bortlämnad katt i gräset.

Jag var ju också i ett varmt land, illustrerad härunder.

 

 

  

 

 

 

 

 

 

Det finns en plats som heter Enschede och en affär som heter Kwantum.

 

 

Ovan visas då inte bara Kwantum (ligger granne med Lidl) utan också Wageningens pulsåder; Stadsbrink. Här ligger busstationen och 5 minuters promenad åt ena hållet (bakåt ur kameravinkeln) bor jag och två minuter rakt fram (genom huset med Kwantum) hittar man gågatan.

 

Mitt hus har ni ju redan sett, resten av området ser ut ungefär såhär en bra dag: 

 

 

 

 

Som sagt: idylliskt. Det är alltså inte i Wageningens svar på Flogsta jag bor, även om ett sånt område finns. Jag bor mer i Wageningens Fålhagen eller Luthagen - för att prata uppsalska. Det ligger runt 5km från universitetet (nybyggt, überfräääscht!) och min skolväg ser delvis ut som på bilden nedan.

 

 

 

Igår hälsade jag på i Nijmegen, en större stad ungefär 1h med buss härifrån. Det var en både gammal och mysig stad med vatten, hus, pubar och parker som jag berättar mer om en annan dag. Pusspuss

 

 

 

Idag har jag plötsligt en dag utan plan eller mål. Det är mest dagar som idag som det känns konstigt att inte vara i Uppsala. Lite allmänt fix på schemat - typ köpa honung, skriva under ett papper och städa lite. Det är när jag vaknar sånna här dagar som mitt huvud automatiskt börjar gå igenom olika personer i min bekantskapskrets som det var länge sen jag träffade, som jag skulle kunna ringa. Det känns som sagt konstigt, inte obehagligt!