trehundradagar.blogg.se

Vad jag glömde i mitt allmänna rabblande igår var att minerna var minst sagt förvirrade då jag under fredagens korridorsmiddag tände ljus. Jag gjorde det för att jag tycker att det är mysigt. Det är tydligen inte comme il faut

 överallt. Nejnej. Men mitt initiativ fick efter lite övervägande vad jag tolkar som fem av fem toasters. Och det var ju kanonkul!

 

En annan sak som jag inte skrev om var min första lektion i Holländska som jag genomlevde i tisdags kväll. Jag tänker inte skriva om den nu heller. Nämna men utelämna detaljer blir dagens bloggmotto.

 

 

Mina inlägg blir kortare och kortare, och de kommer mer och mer sällan. Jag vet inte om det är pluggstress eller det faktum att  fascinationerna blir färre och färre ju längre man befinner sig på ett ställe, som yttrar sig i form av vad som i bloggvärlden kallas "bloggtorka". Hur som helst så kommer här en liten update. 

 

Förra helgen gav mig bara ros (riset kom först på tisdag kväll, då det kokades och serverades med rökt lax och färsk spenat - höhö) och började som sig bör med en fredag. Vi hade middag i minikorridoren där vi 3/4 som var hemma - och inte i Paris och hälsade på flickvänner som den 4:e - lagade mat från våra respektive hemländer. Brasilien: Bön- & korvgryta med stekt ris. Panerade och stekta bananer.

Ungern: Bjöd upp till efterrätt och gav oss kokta färskostbollar som sedan stektes och serverdes med en creme fraichesås med smak av citron och vanilj.

Sverige: Jag stod - hör och häpna - för köttbullarna och potatismoset på bordet.

 

Mina köttbullar var faktiskt så populära att jag nu gett receptet till brasilien, ungern, en norska som känner brasilien och ja.. Det kanske räcker så? Man vill ju inte förstöra exotisismen direkt. Med risk för att bli kritiserad publicerar jag här receptet jag (tror att jag - följer ju aldrig instruktioner) använde mig av:

 

 

Swedish Meatballs According To Henrietta

Svenska köttbullar enligt Henrietta

 

What you need for app. 30 meatballs

- 1 kg minced meat (I usually prefer beef)

- 2 teaspoons of salt

- 1 teaspoon of white or black pepper (I usually use the white one)

- 1 onion minced into as small bites as you dare

 

Put everything in a bowl and use your hands! Make small round meatballs of everything. Make sure the minced meat is room tempered before you start the frying.

 

Use real butter (quite a lot) and fry the meatballs. First at high temperature to get a nice brown surface, and then a bit lower. I would say 3-4 minutes in total. Cut one in the middle if you want to see if it's finished or not. The meatballs should be a bit reddish in the middle – otherwise they'll get dry when we now make the sauce around them.

 

In the frying pan with the meatballs, now add

• 1-2 deciliter cream (30% fat)

• 0,25-0,5 dl water

• 2 teaspoons of chinese soy

• 2 teaspoons of a jam of choise (it should not be very sweet as strawberryjam, more like cranberry-)

 

This is approximatly how I make the sauce but taste and add more cream if it's too salty.

 

Let it all boil down a bit, and let the meatballs absorb the sauce.. After a couple of minutes (depending on how fluid you want it) you are finished and can enjoy a nicely tasting swedish meal!

 

Serve the meatballs with the same jam as you used in the sauce and maybe some mashed potatoes =)

 

 

Jupp. Roligare än så blev det inte.

Efter den mycket trevliga middagen (väldigt praktiskt att så fort det blir stelt och svårt att komma på saker att prata om, bara kunna fråga vad något heter på ett annat språk; typ vad ris heter i Ungern eller hur man säger skål i Brasilien) begav vi oss till en kall utomhusfest med medelhavstema i Bunkern. Det är långt ifrån så coolt som det låter. Det är egentligen bara en gård mellan massor av bostadsbaracker (barackerna kallas för övrigt för containers, vilket jag tycker är lite obehagligt) där det ibland sätts upp ett partytält. Där fanns sangria och några pakistanier att samtala med. Något annat fanns också där, men det var vad jag koncentrerade mig på.

Lördagen var shopping i Utrecht. Lite falafel. Lite bio. Lite konstiga möten på en cykel i natten. 

Söndagen kommer jag inte ihåg, men jag antar att den var chill. Och att jag handlade kanske? Och kanske skypeade? Pluggade nog några ord och bilder nu när jag tänker efter.

Efter den helgen har veckan flutit på och imorgon far jag med flygplanet till Lyon, för att därifrån ta bussen till Grenoble där jag förväntar mig rosor och palmblad. Och så.

Ikväll är det Science Café här i Wageningen som jag ska försöka pallra mig iväg på, om det inte börjar ösregna igen. Det ska handla om sömn och hjärnan och neurologi och så. Blir nog finfint! 

Appropå finfint så var den tyska middagen (exkt vad som var så tyskt med den är lite oklart, förutom att den hölls av en tyska och det fanns Becks att dricka) igår minst lika finfin. Det var korv från Albert Heijn och hemlagad potatissallad pimpad med äpplen och rädisor. Efterrätten var något så smaskigt som en bytta av vaniljyoghurt, vispad grädde, hallon och ananas. Över hela härligheten ströddes råsocker och den åts sedan med sked. En sked per person. På äkta tyskt manér.

Nu ska jag lämna er ifred och värma mina fötter under ett täcke. Tack för att ni tog er tid. Puss!

 

 

 

 

 

 

 

 

Kombinationen ger även i Holland följande resultat - om än inte alltid i tvillingformation;

 

På sitt sätt är Holland ett väldigt laglydigt land. Det är sällan man ser folk gå mot rött, och råkar man själv begå denna dödssynd känner man hur det går kalla kårar längsmed ryggraden av alla kalla blickar som kastas efter en. Döm om min förvåning idag när jag, i detta herrgåmandyrkande landområde, dagen till ära får se en söt liten puderrosajacksklädd dam lugnt traska över Wageningens mest trafikerade gata mot röd gubbe. 

Mycket upplyftande syn en onsdag som denna då det inte kommit mycket annat från himlen än regn (var är mannan?). 

 

 

 

 

Mandagsforvirringen ar total och jag skriver pa tangentbord utan aa, ae och oe.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Hittade den har skylten under min vilsna gang:

 

 

 

 

 

1. Jag har numera ett chipcard som tillater mig att skriva ut och kopiera saker - mycket praktiskt.

2. Har noterat att alla hollandare satter sig langst bak i klassrummet.

3. Min gronsaksgryta som jag forst tyckte var oatbar ar inte sa oatbar nar allt kommer omkring. Majonas hjalper.

4. Cykelpump maste inhandlas.

5. Pa lordag blir det shoppingutflykt.

6. Pa sondag ska jag fa en gyminstruktion sa jag far anvanda gymmet pa Wageningens Sport Centre. Sjalva sportandet har gar tydligen till sa att man betalar en grundavgift pa 70 euro/ar vilket ger tillgang till grupptraningar och simanlaggning vissa tider. Vill man gora nagot extra (simma med en grupp, ga pa gym etc) sa maste man betala en extra liten summa. En "nyckel" till gymmet kostar knappt en tiondels banan och ett medlemskap i simforeningen en fjardedels banan. I runda slangar. De flesta ror dock. Eller spelar landhockey med klubbor som ser ut som polkagrisar i formen.

 

 

 

 

Gårdagens festival går inte att beskriva med ord. Så jag försöker inte. Det enda jag tänker berätta är att det var någon sorts halvhjärtat pirattema på hela balunsen och att sjalen som började på huvudet vid eldar blir på tok för varma, och hasar ned till en skarf. Vilket i sammanhanget ger ett lätt surrealistiskt intryck. 

 

Vad man inte vill mötas av en morgon som denna är lappen på toaletten som säger

 

Lite ost, lite macka och lite paté. Nedsköljs med en eller två vita koppar kaffe. Porslin från Blokker (tänk Rusta, fast centralt beläget) och mjölk av Albert Heijns eget märke. Goudaost. Körsbärssylt från Lidl. Lagade precis en misslyckad grönsaksröra som jag planerar att surpla i mig kommande veckas alla dagar. Kan vara så att den blir "gammal" vääldigt fort. Den kanske råkas lämnas framme. Eller ute på balkongen. Det kanske kommer regn i. Och insekter. Och den kan råka få sällskap med något mögligt som jag hittar i kylskåpet. Just mögliga saker i kylskåpet är inte svåra att hitta. Hej korridorskyl.

 

På holländska:

Rök heter Rook.

Trasig heter Defect.

Hej heter Hoi eller Hallo.

 

Lyssnar på studentradions webradio och blir lite glad. Det finns ingen studentradio i Wageningen, vilket är lite konstigt med tanke på hur grymt mycket andra organisationer för studenter man kan hitta. 

 

Igår var det fest - precis som varje fredag och lördag - på den internationella klubben. Innan vi begav oss av bevittnade jag en extremt flickig förfest. Det dracks rosé, Baily's och tittades på bland annat den här videon (ja, fler än en gång trycktes det på repeatknappen):

 

 

 

Det dracks lite öl också. Rosa. Och med som etiketten förklarar en sensuell eftersmak. Tydligen så blandar tjejer här nere på kontinenten (eller i alla fall i Tyskland, Belgien och Holland - today representing the kontinent) öl med diverse söta saker; coca cola, fanta, limejuice, grenadine, or some other kind of sirup. 

 

Det är ganska intressant när man träffar nya människor och säger att man kommer från Sverige. Det finns inte så väldigt många olika reaktioner man kan vänta sig

1) Stockholm? Föga överaskande fråga.

2) Oh, I've friends studying in Uppsala/Lund!

3) Have you seen the night when it never gets dark?

4) Tystnad. De vänder sig sedan om och börjar prata öl med belgarna, fotboll med tyskarna eller sjunga Lady Marmelade för fransktalade.

 

Idag är det festival nära campus här i byn. Öppna hus. Musik. Hönor har också utlovats, då det är the hippie area of Wageningen. Det kan ju bara bli bra!

 

 

 

Ja. Så har vecka 2 med kurser, tidiga mornar, bibliotekshäng, kaffe och mat i lådor börjat. Jag måste börja med att berömma Wageningen Universiteit & Research Centers (WUR i folkmun) studenthjälp. Någon mer pedagogiskt och administrativt smidig lärosätesorganisation har jag aldrig skådat. Det är fruktansvärt vad de lägger ut information om kurser på hemsidor, datum flera månader i förväg och hur alla vet vem man ska fråga om vad, instuderingsfrågor, sammankopplade hemsidor och snabba svar på mail. Det känns i tanken väldigt likt vad Uppsala håller på med, fast renare på något sätt.

 

Ja. Hejhej upphöjning till blåvita höstskyar. Idag blåser det och är knappt 20 grader varmt. Jag promenerade med vinden i håret till skolan och efter 5 timmar bioinformatik hem igen, då jag inte hade någon eftermiddagslektion dagen till ära. Istället har jag lagat mat, sovit middag och sitter nu och myser med Spotify och ritar aminosyror och proteinstrukturer. Jag tänker sätta upp dessa bilder på insidan av min dörr, men säger det inte till någon.Någon värdighet tänker jag klamra mig fast vid.

 

Ikväll är det middag hos en belgare vid namn Pierre som står på schemat. En smidig grupp på 6 individer ska "laga" pitabröd. Tydligen skriver/säger man pitta om pitabröd i det valonska Belgien. Märkligt folk.

 

Helgen gav mig inget ris - bara ros. Stefan kom flygande från Grenoble, ostarna jag köpte i torsdags var goda (särskilt den vällagrade goudan), bakelserna gick att trycka i sig osvosv. Lördagen bestod till största delen av Utrecht - en gråskimrande stad med ett helt artelleri av pubar och en hel del studenter belägen 5 mil från Wageningen. Där promenderade vi runt och bannade folkhav. Det var en gränslös amount of people som strosade runt och tittade på det fina vädret och tittade på hur olika partier spexade (det är nämligen val här i Holland idag, den 12/9). Vi letade oss fördärvade efter märket McNeal utan att finna, vi åt lite pizza från ett gatukök och diverse annat på en resturang en bit därifrån. 

 

Nu kommer vi in på väsentligheterna (obehagligt stavat ord). Mat. Såklart. Vi har redan avhandlat ämnet lite smått, ni har fått en introduktion till det holländska köket. Nu kommer mer tankar. Holländarnas känsla för sötsaker är inte helt uppåt väggarna. Den är faktiskt helt okej. Som den äppelkaka man kan få på tordet här i Wageningen, som de våffelkakor jag tidigare nämnt, lakritsen är bra och något de är väldigt stolta över och den italienska glassen som säljs i vart och vartannat gatuhörn är det heller inga större fel på. Däremot uttryckte min andra hälft det mycket klokt då vi diskuterade de nederländska huvudrätterna: det är som om en 5-åring skulle bestämma menyn; jag tycker om majonäs. och så tycker jag om jordnötssmör! och så vill jag ha kanel, för då smakar det bulle. och kyckling. ketchup - ketchup måste man ha! 

1) överarbetad - alla smaklökar ska få jobba samtidigt. varför nöja sig med en smak när man kan få hundra? 

På den utrechtska resturangen beställde jag något så köttigt som en angus black-eye någonting. Tänker att nu jävlar blir det mustigt kött. Blir det mustigt kött? Nja. Det kommer in en halvstekt fläskfilebit med en sås som smakar stekt syltlöksspad. Och två sparrisar. Och en sallad med topping som smakar Start-müsli. En av de andra i mitt sällskap beställer fisk och får i och för sig fisk, men med kanelkryddade ugnsbakade rotfrukter till. Stefan ville ha hamburgare, fick hamburgare men såg lidande ut under hela måltiden. Anar att den inte riktigt nådde upp till nationsburgarnivå. Trots att den kostade dubbelt. En stor skål pommes och majonäs kom också in - exemplariskt smakande.

 

Ingen poäng eller slutkläm. Bara babbel och nu tog babblet slut. 

I ett ryck av någon form av framförhållning och ekonomiskt tänkande har jag nu beställt biljett hem i jul (????!!!????). Den 21/12 på kvällen lyfter jag från Amsterdams flygplats.

Pusspuss

Den här veckan går som en snigelsnabb sköldpadda. Mycket nya intryck, nya människor och två kurser som drog igång med full fart. De verkar dock båda mycket bra än så länge. Nöjd men trött tjej sitter således just nu och har ätit goudaost, körsbärssylt, bröd och kaffe för att ladda upp för ett sista ryck innan viiiilaaaaa! Och lite häng med bästa Stefan som kommer ikväll. Klart bra grej.

 

Igår efter skolan gick jag på stan och utforskade ostaffär, bageri och klädaffärer i jakt på 

1) Ost

2) Något sött

3) Ett roligt klädesplagg att tröstshoppa

 

Punkt 1 och 2 bockades av med bravur - om jag får säga det själv. Punkt tre däremot var det sämre med. Wageningen är ingen shoppingstad, vilket kanske egentligen är tur. Fast ändå lite tråkigt. Fast tur. Tänker på.. Veckoslanten? Hette den så? Tidningen i skolan där det fanns en serie om Spara och Slösa? Veckoslanten? Det låter lite fel. 

 

Jaja. Svammelsvammel. Orkar inte nu. Kallt i mitt rum. Jag får lägga mig 5 minuter under täcket innan jag måste gå. Det är okej. Jag är värd det. Och fortsätta lyssna på P1 morgon om Obama. Hejhej. 

 

 

 

 

 

 

 

Utan att tråka ut er med massor av detaljer så säger rubriken lite om hur mitt liv sett ut såhär i början av veckan. Nya kurser. Middag med min introgrupp - som jag umgicks konstant med i en veckas tid i mitten av augusti - igår kväll. Tonfiskröran har jag - hör och häpna! - rört ihop själv. Det imponerade på introdagskompisarna. Liksom det faktum att jag ibland - tro det eller ej! - gör min egen potatissallad. Här är jag ett kulinariskt praktexempel till underbarn. Det känns lite ovant. Och lite skrämmande. En förklaring av språkförbistringarna skulle kräva detaljer. Så vi tar det när vi ses. Jag är dock vid gott mod då den ena av mina kurser verkar ha en hysteriskt bra lärare och jag precis insåg att jag kanske har lärt mig något på dom här 4 genomtragglade åren vid Uppsala universitet. Kommer antagligen bli nerkastad på jorden ikväll när jag försöker mig på att repetera vad vi gjorde imorse (på kursen som inte har den hysteriskt bra läraren) och som vi ska ha genomgång på imorgon. Diskussion menar jag. Interaktion. Delta ska man tydligen göra.

Och så.

Hej och hå.

Nu ska jag gå.

 

 

 

 

Det är ju svårt att beskriva en stad som Amsterdam. Eller helt enkelt omöjligt. För att inte säga onödigt. Jag vet allvarligt talat inte vad jag skulle skriva om den här kanalfyllda staden med fina hus, en ännu finare tågstation, en av Hollands tre IKEA-butiker, horder av turister, horder av affärer med sexartiklar och en outtömlig mängd affärer med drömfångare och virkade väskor i glada färger till salu. Coffeeshops känns också onödigt att nämna. Kanalbåtarna vet ni om. Pubar. Uteserveringar. Britter i så höga antal att de bildar en liggande åtta. Inte tomt på amerikaner. Till skillnad från Wageningen är ju Amsterdam en holländsk stad så att säga. Detaljer, atmosfär och människor. Typ.

 

Jag var där förra helgen och hälsade på min gamle parhäst Daniel som bosatt sig där för tillfället, pluggandes något som har med hans utbildning i personalvetenskap att göra. Det var hur som helst en trevlig och regnig helg med hamburgare, öl, söndertrasade papperskassar, delikatesser, youtube-klipp, en lite för kort soffa, IKEA-mat, strosande men framför allt ett outstanding sällskap (i positiv mening, värt att poängtera).

 

Det är hur som helst ett klart besökvärt ställe, den där stan. Och jag kommer själv besöka den mer. Helst hela tiden. Sammanfattningsvis skulle jag ju kunna säga att om jag promt skulle bosätta mig i det här landet med konstigt djupa scchhhccjjcchh-ljud i varteviga ord & cyklister utan hejd, så skulle jag bosätta mig i Amsterdam.

 

 

 

 

Det finns självklart drawbacks med det där Amsterdammet också. Men idag känner jag att det svartvita är mer min melodi och gör således en albinotolkning av mina upplevelser.

Det är dagen då alla kurser börjar. Luften är väldigt krispig och håret nyfärgat. Laddade upp igår med att städa mitt rum (därav föregående inlägg) och i lördags med att köpa pennor, block och mappar. Bioinformatik på förmiddagen och cellulära processer på eftermiddagen kommer denna måndag bjuda på, innan jag ikväll ska på middag med min introgrupp.

 

Det finns två campusområden i Wageningen. Ett nyare - knappt färdigbyggt - där husen har namn som Forum, Radix och Atlas. Och ett äldre där självklart kemin, mikrobiologin, datavetenskapen, matematiken och toxikologin huserar. Det är alltså på det sistnämnda jag ska ha mina lektioner. Detta äldre campus är beläget "på berget". "På berget" häromkrin betyder efter en svag lutning i ungefär 100 meter. Som en bris av lutning. Vi hade en av våra aktiviteter i en park på detta berg. När jag frågade hur man hittade dit kom svaret med trött tonfall; nära gamla campus, du kan inte missa berget. Holland är ett väldigt platt land.

 

Igår var det söndag och alla affärer var stängda. En av pubarna på torget hade öppet, liksom de två större mataffärerna. De sistnämnda jobbar uppenbarligen helgdagen till ära i skift. Den ena har öppet 13-17, den andra 16-20. Varför bråka?

 

Istället för den tyska Daisy bor det nu en brasilianare named Luciano i rummet bredvid. Han verkar mycket sympatisk och det är ju bra. 

 

Annars bjöd den här helgen inte på mycket annat än filmen Love and other drugs inhandlad på Albert H för en mycket billig penning, pizzabak med belgare, en pubrunda med Erasmusstudenter, lite springrundor (jag vågar numera annat än att springa samma väg fram och tillbaka - min rädsla för att hamna vilse försvinner sakta men säkert), lite matlagning och allmänt fix. Veckan som kommer ser lovande ut med lektioner 8.30-15.30, middag idag, välkomstdrink imorgon, bio och översovning på onsdag och en Stefan på fredag. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ja. Jag tror man måste välja. Under de här snart tre veckorna som jag befunnit mig i landet en aning söder om er, har jag ömsom fascinerats och ömsom äcklats av holländarnas smak. Jag var beredd på nutella. Beredd på vitt bröd och majonäs. Beredd på pommes frites. Och majonäs. Vad jag inte var beredd på var utbudet av frityrolja i mataffärerna. Jag var inte beredd på hur många olika sorters majonäs man skulle kunna hitta. Allt från smaksatta majonäser till utblandade med olja (??), yoghurt, vatten (mm.. majonässaft!), kvarg, äpple.. Ge mig en vara och jag ska ge dig en majonäs!

Osten kallas light om den innehåller mindre än 40% (som av någon konstig anledning skrivs 40+) fett.  Under 24% - extra light. Många sorters goudaost (såklart), av olika fabrikat, lagringstid och så.

Lagrad = belegen

Extra lagrad = extra belegen

Olagrad = jong

Den här majonäs- och frityrkulturen blir i kombination med resten av matvaruaffärernas utbud en smula hjärntwistande. I stort sett alla varor har en magere eller geen vet-kusin. Och då pratar vi inte light, utan yoghurt med 0% fett. Hysteriskt mycket konstiga tillsatser och sockerarter. Men säkert jättegod..? Jag smakar inte.

 

 

 

 

Hamburgare av det enklare slaget (inte McDonalds utan mer traditionell pub/gatukök) har en tendens att smaka corned beef medan korvarna faktiskt är goda. Ett illustrativt exempel på den holländska matens smak/kvalitet/nivå tycker jag är de små ostfyllda paprikorna jag köpte häromdagen i hopp om att för en gångs skull få något smakrikt på tungan. I Sverige brukar de vara fyllda med någon form av fetaost, i Frankrike åt jag världens godaste med chevrefyllning.. Här var de istället stuffade med någon form av smaklös färskost - tänk philadelphia. Lagen de låg i var ren solrosolja. Jag funderade på att i tårar slänga hela burken men bestämde mig för att hacka ner innehållet i köttfärsbiffar. Det blev bra.

 

Under min introvecka ingick föda twice a day. Till lunch/brunch bjöds det varje dag på russinfrallor. Dessa skulle bres smör på för att sedan strös med chokladflakes. Till efterrätt: Stroopwafel. Och koncentratjuice Multivitamin.