trehundradagar.blogg.se

Jag lämnade er precis då jag började undra vad jag gjort. Vem vill mig illa? Och framför allt varför? Är jag otroligt dum i huvudet? Klantig? Otymplig i alla organisatoriska sammanhang? Brist på självinsikt eller inte, jag vägrar tro att den här helgen är ett resultat av min eventuella dumkantade klantiga otymplighet. Kanske vägrar jag också tro att någon vill mig illa.

 

Hur som helst, scenen: Jag är på Lyons flygplats en måndagskväll och har bestämt träff med min holländska vän i Bryssel - dit flyget ska ta mig - som kommer ta mig med bil till Wageningen. På tisdagen har jag obligatoriska saker i skolan och en grym pluggvecka väntar. En kvinna kommer fram och pratar snabbt på franska. Jag stakar fram je comprends pas, rien! Est-ce que vous pouvez me dire la même en anglais? eller något liknande. Hon upprepar lika snabbt, lite hårdare och med en blick som vore jag den imbicillaste på jorden samma sak. På franska.

 

 

Vad en man sedan förklarade var att det blivit fel på min bokning och att jag inte kommer få åka med. Jag blir visad ner till en betonggång. Där fick jag gå till EasyJets informationsdisk och blev underrättad om att det bästa jag kan göra är att boka en plats på planet till Bryssel nästa dag, alltså en flight på tisdagen klockan två på eftermiddagen. Här kom tårarna. Jag ursäktade mig och gick och ringde akutsamtal till berörda parter. Gick in på toaletten och andades och torkade bort det värsta mascarakladdet från kinder och ögonlock. Gick tillbaka till informationstanten som då säger Happy now? 

 

Kände mig inte så happy då heller men jag kunde agera någorlunda professionellt. Jag kunde fatta beslut om att ett plan med KLM till Amsterdam med så kort varsel skulle vara betydligt dyrare än att åka med ett billighetsbolag till Bryssel och sedan ta sig därifrån till mitt Holland. Tåg går ju säkert, tänkte jag. Betalade. Fällde några sista tårar och begav mig tillbaka med buss till Grenoble. Även denna gång blev jag mött, och även denna gång kändes det mötet värt ganska mycket av det krångel min eventuella dumkantade klantiga otymplighet orsakat. Vi begav oss till en brittisk pub och firade att jag var tillbaka och avnjöt chillax livemusik; lite Dylan, lite annat såndär musik som man känner igen men inte kan sätta fingret på, en gitarr, en fiol, en väldigt märklig bas och en äldre man med grått hår i en tofs. Bredvid satt ett par; tjejen drack en mintshot och killen en öl. Det spelades dart i ett hörn och toaletten var ganska fräsch. Tittade mig snabbt i spegeln och tänkte att det här måste vara den bästa foundationen jag någonsin haft. Efter ett par timmar somnade jag gott och tänkte att imorgon blir allt bra.