Tulpaner, hedonism och en gnutta majonäs
Kategori: Allmänt
Efter veckor av obefintlig vardagsrutin, helt utan rutor och repetivitet, känner jag mig orutinerad inom allt som har med rutin att göra och på tok för rutinerad inom det rebelliska rutlösa kaoset, som egentligen är varken rebelliskt eller så kreativt som beskrivningen antyder. Sad med sant. Eller så kallas det tentaplugg följt av välförtjänt ledighet och hedonism. Jag väljer att definiera den hedonistiska njutningsuppfattningen som G.E. Moore; att den är ett odefinierat “någonting” som inte kan misstas för något annat. Så jag tänker att hela min värld i everyday fall är rutiga rutiner, och att de här tio dagarna är det som lätt kan isoleras som just njutning. Själavård. Magsäcksfyllnad. Lagom anträngande utflykter. Det bästa av sällskap och en holländsk mix av sol och regn.
Eftersom jag inte vill förflummiga det här fucking inlägget mer så meddelar jag sakligt och direkt att jag idag besökt Koekhof för att uppleva den bland turister omtalade Flower Showen. Söker man rutnät och organiserad estetik så ska man åka hit. Jag vet inte om jag skrivit om de hysteriska trädgårdarna här i allmänhet, att varenda liten täppa är fixad och ansad och pedantiskt underhållen. Koekhof var så, fast i format jättestort. Och fyllt med tulpaner planterade i form av tulpaner. Tulpaner i linjaliska rader sida vid sida. Tulpaner som skrev Holland. Tulpaner som skrev Tulpan. Hjärtan av tulpaner. Tulpaner i mitt huvud, tulpaner i min själ. Men inte i min näsa! Jag är besviken. Tulpaner borde lukta gott. Jättegott. Tulpanerna I Koekhof var lite uppblandade med hyacinter, vilket var kul men kändes lite som fusk. Hyaciner luktar ju på det mest gudomliga vis. Faktiskt.
På vägen hem svängde vi förbi den medeltidsgamla staden Delft. Den var söt, hade extrema mängder turistshoppar runt torget. Det gamla statshuset med guld och den fantastiskt pampiga kyrkan låg också där. Det fikades på gott kaffe och en tillhörande liten kaka innan bilen tog oss tillbaka genom kalla fallande regndroppar, till Wageningen och jag kunde mysa ner mig med min dator, massor koppar te och några skivor husmansbröd med perfekt kokt ägg och en gnutta majonäs.
Det har varit en kall dag. Mina händer är nu äntligen varma av te och tangentbord. Veckan av odefinierbara någonting är till ända. Imorgon börjar en ny kurs och jag hoppas att mina sista veckor av vardag i Holland kommer kryddas med en gnutta av den extrema pedantism iklädd våriga tulpaner som jag sett prov på idag.
