trehundradagar.blogg.se

Om ett år i det land där äggen står fel.

Två dagar och tre nätter av Paris

Kategori: Allmänt

Ja, precis så var det denna helg. Denna helg av vin, turister och Eiffeltorn. Denna helg av pussar på broar, kalla vindar och strosande. Denna helg av solsken och sång. Ja, jag sjöng för mig själv när vi promenerade genom staden.
 
Det är ju svårt att inte nynna på Joe Dassin när man spatserar mot Triumfbågen. Och det är svårt att undvika att peppa sig med JAG TÄNKER HOPPA NER FRÅN EIFFELTORNET när man stegar upp mot andra våningen i den byggnad som jag har hört ska vara överskattad - men som av mig var uppskattad. Det är också svårt att inte tycka att man behöver lite extra pengar, när man blir shopping- och lyxmatssugen och då brista ut i den något modernare dängan Aloe Blaccs "I Need a Dollar".
 
Då har jag hintat om två saker vi såg och upplevde; Eiffeltornet och Champs Elysses. Jag köpte strumpbyxor när mina gick sönder - på Stefans rekommendation 20 denier svarta blanka. Vi åkte till Moulin Rouge när det blivit mörkt och tittade på människor i både sol- och gatlyktssken. Vi satt på uteservering och brände näsor. Jag hade solglasögon och kände mig fab. Jag såg Centre Pompidou utifrån och Notre Dame inifrån. Det klampades också uppför backen till Sacre Coeur och jag tyckte det nästan var den roligaste av alla sevärdheterna - man såg så långt och jag tyckte den var fin. Vi tittade in på guldet och flärden och lyssnade på de sjungande nunnorna. 
 
 
 
 
Några siestor, croissanter, vin, lite trötta ben, pain au chocolater eller raisins, cappuccinor och espressor och tågresor kantade av säten klädda i röd sammet senare, befinner jag mig åter i vad jag nu skulle kalla min hemmiljö; Wageningen UR. I biblioteket, framför powerpints om tarmbakterier och annat aptitretande som hjärnsubstanser och endokrina körtlar. Inför mina sista tentor nästa vecka borde jag känna spurtlyckan i ådrorna, men det enda jag känner är solens strålar genom de fördragna fönstrerna. För det är så fiffigt här i de moderna byggnaderna, att det finns solsensorer på fasaderna som gör att fönstrerna täcks av gråa skynken så fort solen visar sig. Sen börjar det regna, varpå man får titta ut igen. Jag är kluven till hela upplägget.
 
 
 
 
Paris var i alla fall ganska mycket som jag hade tänkt mig, sammanfattningsvis. Jag är inte kär, men kan tänka mig att flirta lite. Åka en helg då och då, om någon insisterar. Jag skulle inte lida. Jag led inte i helgen. Stark betoning på inte, om någon skulle tvivla. Tyckte tunnelbanesystemet förtjänar 5 av 5 leende Henriettor och Louvrens fasad ännu fler! Hejar allmänt på fler helger som denna och tänker att nu är det vår for real.
 
(skäms för slutklämmen - eller jag skulle inte ens kalla den en sådan - men jag kom inte på något bättre. sorry babes)
 

Kommentarer


Kommentera inlägget här: