trehundradagar.blogg.se

 

 

 

Igår kväll efter några timmar av givande skolarbete gick en buss proppad med skräckslagna thailändare, överpeppade holländare, mig och några andra till - jag citerar - the longest indoor ski hall in the world in Bottrop, Germany. Min skräckslagenhet var inte så påtaglig, då jag naivt nog trodde att det skulle finnas backar som inte var så branta också. Men där gick jag bet. Inte för att det kanske var sådär extrembrant men.. ändå. Jag är ju inte superduperförtjust i höjder sådär till vardags heller. Det gick ändå ganska bra om jag får säga det själv. Vad jag inte gillade var att det var andra människor i backen, och att den svängde! Var övertygad om att jag antingen skulle meja ner en snowboaråkare eller kabooma rakt in i en väg, eller två, med huvudet före. Så fort jag fick upp farten blev det stört omöjligt att stanna. Min lösning hette sätt dig ner! Tyckte synd om den stackars franska alpvana tjejen som gång på gång var tvungen att dra upp mig. 

 

Åkte ett åk. Det tog en knapp timme. Halva backen 50 minuter, halva 10 minuter. Ungefär. Jag vill prova igen - i en flackare backe, en kortare backe. Bara för att våga lite! Jag får vara feg bestämde jag mig för.

 

Apropå backar så berättade min labkompanjon igår om hans kompis som under en tid bott i Stockholm. Det hör till historien att kompisen är också holländare, och därmed inte sådär överdrivet van vid mark som lutar. Kompisen hade berättat med fasa om alla Stockholms mountains. Hur jobbigt det var att ta sig runt. Hur det bara var uppföruppföruppför hela tiden. Bergen var överallt. I suppose you're quite used to mountains like this (syftar på wageningens enda kulle), since you're from Sweden? Njanej. Jag bor i den platta delen av Sverige. But I thought you lived close to Stockholm? My friend told me about the mountains.

 

 

Okej. Nu skulle jag ju snyggt väva in den jävliga bussresan hem igår. Men jag mår fortfarande illa av att tänka på den. Så man kanske kan nöja sig med att säga att den var äcklig? Och hemsk. Och att det var 2 vääääldigt långa timmar. Innehållande korv. Och tyskar. Och holländare. Och öllukt. Imma på fönstren och lite striptease. Det var de fräscha delarna.

 

Pusshej. Nu ska jag leka med kinesin dynamics och lära mig allt om hur man analyserar enzymkinetik med hjälp av microskop. (whooooaaaaach!)

 

Vaknar löjligt glad denna måndag trots att en vecka utan någon som helst nåd väntar! Anar att det beror på att jag älskar den utdragna hösten som Holland bjuder på; fina löv, fabulös luft & allmänt mys. Att jag dessutom har ljus att tända och goda franska teer att dricka spär ju bara på feelingen. 

 

När min syster kom hit (benämnd besökare 2 i tidigare inlägg) utbrast hon ett flertal gånger en smula irriterat: "Jag tycker inte om det här! Det är som Sverige fast alla pratar konstigt!" Hon sätter ju på något sätt fingret på spiken. Inte så överaskande egentligen, hon är ju bäst lixom.

 

Jag tänkte skona er från alla detaljer om mikroskopi och cellbiologi som mitt liv kommer kretsa kring i veckan. Här är istället en lista på alla roliga saker som händer i  veckan:

 

Måndag: -

Tisdag: Middag.

Onsdag: Skidutflykt till Tyskland. Här är ett hysteriskt skrik på sin plats, efter som jag aldrig - ALDRIG! - åkt skidor utför förut. Anar att det kommer sluta i brutna ben och krossade näsor. Hur som helst så är det ju lite kul att man efter skolan kan åka till Tyskland och skida lite och ändå vara tillbaka klockan 1am. Tycker jag.

Torsdag: Efter-holländska-lektions-öl med alla tyskarna (och någon österrikare och schweiziska).

Fredag: Amsterdam till Daniel!

Lördag: Nijmegen och fest!

Söndag: Äta, jobba, sova, dö. 

 

 

 

 

Ja. Okej. Jag bloggade kanske inte igår. Som plåster på såren så bjuder jag på denna fabulusiösa melodi: 

 

 

Den ingår i min holländskaundervisning och livade upp torsdagskvällen märkbart. Kadengkadeng.. Ohohoh!

 

Hur som helst så berodde mitt ickebloggande igår faktiskt enbart på lathet. Blogglathet. Till skillnad från bloggatlet. Bokstäverna är ju nästan desamma, men innebörden är det inte. JUST DET!

 

Vad gjorde jag istället då, undrar ni och tittar på mig med hunögon stora som det där läskiga fiskögat som man hittade för någon månad sen. Jag är ju inte den som är den utan berättar att jag igår morse vaknade vid gott mod, åt min frukost som bestod av lite ägg, lite kaffe, lite husmansbröd, lite majonäs, lite ost och ett äpple. Kände mig ganska redo att gå ut i regnet och säga HEJHEJ till världen och marknaden på torget. Där inhandlade jag en cykel, eftersom min förra älskade bruna blev stulen utanför en student association i torsdags natt. Det kändes lite onödigt och den nya har bara handbromsar. Känner mig som Bambi. Hur som helst så är det praktiskt att ha något att rulla fram på i vardagen. Den nya har växlar också. Hardcore sporty. Och den är gjord i Holland och av märket Sunrise. Att se märkesloggan täckas av regndropparna gav lite dubbla budskap. Något av en logisk kullerbytta.

 

Jag cyklade till mitt gym, tränade lite, cyklade hem, städade hysteriskt mycket och frenetiskt hela korridoren. Ensam hemma & nystädad korridor = konstig känsla. Det typ ekade. Eller inte. Men det luktade inte bajs och mögel och smulorna under fötterna är nu inte fullt så många efter en promenad i köket. 

 

Till detta utopiska boende bjöd jag en väl vald skara människor. Vi satt ett tag i mitt kök och drack vin, smidde planer och åt nötter innan vi begav oss till en African Night. Den anordnades av en studentförening för Afrikas vänner. Vi åt afrikansk mat (jag vet att Afrika inte är ett land och att det finns många olika matkulturer där); gult ris med ärtor och grejs, någon sorts kryddig mjölklump och köttspett. 

 

En dokumentär visades som skulle visa en positivare bild av Afrikas utveckling än den vi i vanliga fall matas med. Att Africas Silicon Valley = Kenya, till exempel. Att det finns helvetiska mängder naturtillgångar. Att det finns många unga som vill saker. Att man varje gång man möter en afrikan ska fråga "vad ska du göra för Afrika?". Och så vidare.

 

Ja. Det var en bra kväll som slutade med diverse dans. Typ så. 

 

 

 

Snarare tvärt om faktiskt. Fina grejer.

 

Efter mina tentor (som jag för övrigt inte fått veta resultaten på än - gaah!) kom besökare 1 och stannade i dagarna 7. Också mycket fina grejer. Jag blev glad. Vi besökte Arnhem, som ser ut som alla andra holländska städer och där jag köpte strumpbyxor på H&M. Svarta. Fast de har gett upp nu. Det är hål vid tårna och hälarna. Det är fel på mina fötter. Min kropp är inte gjord för att bära sköra plagg. I'm sure.

 

Förutom att köpa strumpbyxor i Arnhem gjorde vi inte så hiskeligt mycket under den veckan. Jag gick några timmar i skolan varje dag, lite mat lagades, kanske en liten promenad, några avsnitt av lågkvalitativa serier och en kväll bjöd på filmen Untouchable. Den var fin och lite fånig, as expected. Skönt.

 

Mina nya kurser verkar bra, även om den ena innehåller ett extremstort grupparbete i en extremstor grupp. Det handlar om Riboswitches. Hejhej. Den andra kursen är mycket mikroskoporienterad och där lär jag mig allt om hur man får "Natureomslagssnygga" bilder på celler och deras innehåll. Faktiskt rätt skoj!

 

Några timmar efter att besökare 1 lämnat Wageningen, anlände besökare 2. Tågen gick bra den dagen, det ösregnade, jag pratade med en flicka med Londonskt ursprung på vägen till Schiphol som berättade allt om det bedrövliga brittiska bussystemet och hade en väldigt fin kappa och ett matchande paraply, besökare 2 och jag möttes utanför flygplatsens Starbucks. Kvällen förflöt och vi åt pommes frites som sig bör. Vi köpte svindyra matvaror på en av Schiphols mataffärer och åkte hem i mörkret och regnet och myste.

 

På fredagen gjorde vi pannkakor och välkomnade lördagen under en nattpromenad. Kyrkklockorna slog lite försiktigt och det var någon form av löpartävling som skulle gå av stapeln på torget. Jag tyckte synd om alla kalla löptightsbeklädda ben som gömde sig för regnet på torgets uteserveringar. 

 

Lördagen var Amsterdam. Söndagen var dagen då besökare 2 skulle åka hem igen. Vi hade då full koll på exakt var man skulle byta buss till tåg till buss till Schiphol och allt gick prima (ordet prima är väldigt användbart här)!

 

Så. Hejdå.

 

 

 

Att tentaplugga är ju inget nytt. Men att tentaplugga till flera tentor samtidigt är något jag aldrig tidigare roat mig med. Inte såhär i alla fall. När det inte är omtentor.. Lallalla. 

 

Hur som helst så är mitt rum tentarent och den bäddsoffa som inte var min men som hängt i mitt rum är hämtad. Detta gör att det ser väldans tomt ut - för att vara ett rum i vilket jag bor. Därför önskar jag mig 1) en matta 2) en golvlampa och 3) en ande i en flaska som vet svaren på alla frågor jag har.

 

Anden i flaskan skulle ju även fylla en inredningsdetaljsfunktion. Inte att förakta.

 

Annars ligger landet stadigt. Inte så mycket regn, inte så kallt, det mögliga brödet på min hylla i skafferiet är slängt, nya svenska böcker i min hylla (tack pappa!) och en nyinstallerad skrivare på min hutch (stavning? hjälp!).

 

Jupp, imorgon kl0900 går det första startskottet. Då ska jag vara redo tänkte jag. Och därför tänkte jag nu inte lägga ner mer tid på det här meningslösa bloggandet. 

 

 

Japp! Det är precis vad jag ägnar mig åt. Trippade iväg med planet till Uppsala. Tentaplugg och diverse ärenden och åtaganden står på agendan. Vi hade våra sista föreläsningar för denna period igår, och nu väntar 14 dagar av panik. En veckas ledigt för inläsning + en vecka med två tentor. 

 

Under veckan med 2 tentor ligger mina två iofs quite fördelaktigt placerade; måndag och fredag. Måndagen kommer ställa frågor om BLAST, FASTA, BIT-scores, Lambda-values, lokala och globala alignments.. och vad en sekvens egentligen säger oss? Och vad BLAST egentligen menar med X, N och så.

Igår var jag på ett mindre födelsedagskalas, lagade hamburgare, hamburgerdressing blev det av de äckliga Albert Heijn-inlagda gurkorna (som smakar som de äckligaste i Sverige.. bara svartpeppar och ättika) när de blandades med ketchup och majonäs, ringde viktiga telefonsamtal etcetc. Inte speciellt upphetsande alls faktiskt. 

 

Hur som helst så ska det bli lite mysigt att se Uppsala, sitta lite på EBC och plugga och hänga med systrar och så. Plan kolon.

 

 

Vad jag glömde i mitt allmänna rabblande igår var att minerna var minst sagt förvirrade då jag under fredagens korridorsmiddag tände ljus. Jag gjorde det för att jag tycker att det är mysigt. Det är tydligen inte comme il faut

 överallt. Nejnej. Men mitt initiativ fick efter lite övervägande vad jag tolkar som fem av fem toasters. Och det var ju kanonkul!

 

En annan sak som jag inte skrev om var min första lektion i Holländska som jag genomlevde i tisdags kväll. Jag tänker inte skriva om den nu heller. Nämna men utelämna detaljer blir dagens bloggmotto.

 

 

Mina inlägg blir kortare och kortare, och de kommer mer och mer sällan. Jag vet inte om det är pluggstress eller det faktum att  fascinationerna blir färre och färre ju längre man befinner sig på ett ställe, som yttrar sig i form av vad som i bloggvärlden kallas "bloggtorka". Hur som helst så kommer här en liten update. 

 

Förra helgen gav mig bara ros (riset kom först på tisdag kväll, då det kokades och serverades med rökt lax och färsk spenat - höhö) och började som sig bör med en fredag. Vi hade middag i minikorridoren där vi 3/4 som var hemma - och inte i Paris och hälsade på flickvänner som den 4:e - lagade mat från våra respektive hemländer. Brasilien: Bön- & korvgryta med stekt ris. Panerade och stekta bananer.

Ungern: Bjöd upp till efterrätt och gav oss kokta färskostbollar som sedan stektes och serverdes med en creme fraichesås med smak av citron och vanilj.

Sverige: Jag stod - hör och häpna - för köttbullarna och potatismoset på bordet.

 

Mina köttbullar var faktiskt så populära att jag nu gett receptet till brasilien, ungern, en norska som känner brasilien och ja.. Det kanske räcker så? Man vill ju inte förstöra exotisismen direkt. Med risk för att bli kritiserad publicerar jag här receptet jag (tror att jag - följer ju aldrig instruktioner) använde mig av:

 

 

Swedish Meatballs According To Henrietta

Svenska köttbullar enligt Henrietta

 

What you need for app. 30 meatballs

- 1 kg minced meat (I usually prefer beef)

- 2 teaspoons of salt

- 1 teaspoon of white or black pepper (I usually use the white one)

- 1 onion minced into as small bites as you dare

 

Put everything in a bowl and use your hands! Make small round meatballs of everything. Make sure the minced meat is room tempered before you start the frying.

 

Use real butter (quite a lot) and fry the meatballs. First at high temperature to get a nice brown surface, and then a bit lower. I would say 3-4 minutes in total. Cut one in the middle if you want to see if it's finished or not. The meatballs should be a bit reddish in the middle – otherwise they'll get dry when we now make the sauce around them.

 

In the frying pan with the meatballs, now add

• 1-2 deciliter cream (30% fat)

• 0,25-0,5 dl water

• 2 teaspoons of chinese soy

• 2 teaspoons of a jam of choise (it should not be very sweet as strawberryjam, more like cranberry-)

 

This is approximatly how I make the sauce but taste and add more cream if it's too salty.

 

Let it all boil down a bit, and let the meatballs absorb the sauce.. After a couple of minutes (depending on how fluid you want it) you are finished and can enjoy a nicely tasting swedish meal!

 

Serve the meatballs with the same jam as you used in the sauce and maybe some mashed potatoes =)

 

 

Jupp. Roligare än så blev det inte.

Efter den mycket trevliga middagen (väldigt praktiskt att så fort det blir stelt och svårt att komma på saker att prata om, bara kunna fråga vad något heter på ett annat språk; typ vad ris heter i Ungern eller hur man säger skål i Brasilien) begav vi oss till en kall utomhusfest med medelhavstema i Bunkern. Det är långt ifrån så coolt som det låter. Det är egentligen bara en gård mellan massor av bostadsbaracker (barackerna kallas för övrigt för containers, vilket jag tycker är lite obehagligt) där det ibland sätts upp ett partytält. Där fanns sangria och några pakistanier att samtala med. Något annat fanns också där, men det var vad jag koncentrerade mig på.

Lördagen var shopping i Utrecht. Lite falafel. Lite bio. Lite konstiga möten på en cykel i natten. 

Söndagen kommer jag inte ihåg, men jag antar att den var chill. Och att jag handlade kanske? Och kanske skypeade? Pluggade nog några ord och bilder nu när jag tänker efter.

Efter den helgen har veckan flutit på och imorgon far jag med flygplanet till Lyon, för att därifrån ta bussen till Grenoble där jag förväntar mig rosor och palmblad. Och så.

Ikväll är det Science Café här i Wageningen som jag ska försöka pallra mig iväg på, om det inte börjar ösregna igen. Det ska handla om sömn och hjärnan och neurologi och så. Blir nog finfint! 

Appropå finfint så var den tyska middagen (exkt vad som var så tyskt med den är lite oklart, förutom att den hölls av en tyska och det fanns Becks att dricka) igår minst lika finfin. Det var korv från Albert Heijn och hemlagad potatissallad pimpad med äpplen och rädisor. Efterrätten var något så smaskigt som en bytta av vaniljyoghurt, vispad grädde, hallon och ananas. Över hela härligheten ströddes råsocker och den åts sedan med sked. En sked per person. På äkta tyskt manér.

Nu ska jag lämna er ifred och värma mina fötter under ett täcke. Tack för att ni tog er tid. Puss!

 

 

 

 

 

 

 

 

Kombinationen ger även i Holland följande resultat - om än inte alltid i tvillingformation;

 

På sitt sätt är Holland ett väldigt laglydigt land. Det är sällan man ser folk gå mot rött, och råkar man själv begå denna dödssynd känner man hur det går kalla kårar längsmed ryggraden av alla kalla blickar som kastas efter en. Döm om min förvåning idag när jag, i detta herrgåmandyrkande landområde, dagen till ära får se en söt liten puderrosajacksklädd dam lugnt traska över Wageningens mest trafikerade gata mot röd gubbe. 

Mycket upplyftande syn en onsdag som denna då det inte kommit mycket annat från himlen än regn (var är mannan?). 

 

 

 

 

Mandagsforvirringen ar total och jag skriver pa tangentbord utan aa, ae och oe.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Hittade den har skylten under min vilsna gang:

 

 

 

 

 

1. Jag har numera ett chipcard som tillater mig att skriva ut och kopiera saker - mycket praktiskt.

2. Har noterat att alla hollandare satter sig langst bak i klassrummet.

3. Min gronsaksgryta som jag forst tyckte var oatbar ar inte sa oatbar nar allt kommer omkring. Majonas hjalper.

4. Cykelpump maste inhandlas.

5. Pa lordag blir det shoppingutflykt.

6. Pa sondag ska jag fa en gyminstruktion sa jag far anvanda gymmet pa Wageningens Sport Centre. Sjalva sportandet har gar tydligen till sa att man betalar en grundavgift pa 70 euro/ar vilket ger tillgang till grupptraningar och simanlaggning vissa tider. Vill man gora nagot extra (simma med en grupp, ga pa gym etc) sa maste man betala en extra liten summa. En "nyckel" till gymmet kostar knappt en tiondels banan och ett medlemskap i simforeningen en fjardedels banan. I runda slangar. De flesta ror dock. Eller spelar landhockey med klubbor som ser ut som polkagrisar i formen.

 

 

 

 

Gårdagens festival går inte att beskriva med ord. Så jag försöker inte. Det enda jag tänker berätta är att det var någon sorts halvhjärtat pirattema på hela balunsen och att sjalen som började på huvudet vid eldar blir på tok för varma, och hasar ned till en skarf. Vilket i sammanhanget ger ett lätt surrealistiskt intryck. 

 

Vad man inte vill mötas av en morgon som denna är lappen på toaletten som säger

 

Lite ost, lite macka och lite paté. Nedsköljs med en eller två vita koppar kaffe. Porslin från Blokker (tänk Rusta, fast centralt beläget) och mjölk av Albert Heijns eget märke. Goudaost. Körsbärssylt från Lidl. Lagade precis en misslyckad grönsaksröra som jag planerar att surpla i mig kommande veckas alla dagar. Kan vara så att den blir "gammal" vääldigt fort. Den kanske råkas lämnas framme. Eller ute på balkongen. Det kanske kommer regn i. Och insekter. Och den kan råka få sällskap med något mögligt som jag hittar i kylskåpet. Just mögliga saker i kylskåpet är inte svåra att hitta. Hej korridorskyl.

 

På holländska:

Rök heter Rook.

Trasig heter Defect.

Hej heter Hoi eller Hallo.

 

Lyssnar på studentradions webradio och blir lite glad. Det finns ingen studentradio i Wageningen, vilket är lite konstigt med tanke på hur grymt mycket andra organisationer för studenter man kan hitta. 

 

Igår var det fest - precis som varje fredag och lördag - på den internationella klubben. Innan vi begav oss av bevittnade jag en extremt flickig förfest. Det dracks rosé, Baily's och tittades på bland annat den här videon (ja, fler än en gång trycktes det på repeatknappen):

 

 

 

Det dracks lite öl också. Rosa. Och med som etiketten förklarar en sensuell eftersmak. Tydligen så blandar tjejer här nere på kontinenten (eller i alla fall i Tyskland, Belgien och Holland - today representing the kontinent) öl med diverse söta saker; coca cola, fanta, limejuice, grenadine, or some other kind of sirup. 

 

Det är ganska intressant när man träffar nya människor och säger att man kommer från Sverige. Det finns inte så väldigt många olika reaktioner man kan vänta sig

1) Stockholm? Föga överaskande fråga.

2) Oh, I've friends studying in Uppsala/Lund!

3) Have you seen the night when it never gets dark?

4) Tystnad. De vänder sig sedan om och börjar prata öl med belgarna, fotboll med tyskarna eller sjunga Lady Marmelade för fransktalade.

 

Idag är det festival nära campus här i byn. Öppna hus. Musik. Hönor har också utlovats, då det är the hippie area of Wageningen. Det kan ju bara bli bra!

 

 

 

Ja. Så har vecka 2 med kurser, tidiga mornar, bibliotekshäng, kaffe och mat i lådor börjat. Jag måste börja med att berömma Wageningen Universiteit & Research Centers (WUR i folkmun) studenthjälp. Någon mer pedagogiskt och administrativt smidig lärosätesorganisation har jag aldrig skådat. Det är fruktansvärt vad de lägger ut information om kurser på hemsidor, datum flera månader i förväg och hur alla vet vem man ska fråga om vad, instuderingsfrågor, sammankopplade hemsidor och snabba svar på mail. Det känns i tanken väldigt likt vad Uppsala håller på med, fast renare på något sätt.

 

Ja. Hejhej upphöjning till blåvita höstskyar. Idag blåser det och är knappt 20 grader varmt. Jag promenerade med vinden i håret till skolan och efter 5 timmar bioinformatik hem igen, då jag inte hade någon eftermiddagslektion dagen till ära. Istället har jag lagat mat, sovit middag och sitter nu och myser med Spotify och ritar aminosyror och proteinstrukturer. Jag tänker sätta upp dessa bilder på insidan av min dörr, men säger det inte till någon.Någon värdighet tänker jag klamra mig fast vid.

 

Ikväll är det middag hos en belgare vid namn Pierre som står på schemat. En smidig grupp på 6 individer ska "laga" pitabröd. Tydligen skriver/säger man pitta om pitabröd i det valonska Belgien. Märkligt folk.

 

Helgen gav mig inget ris - bara ros. Stefan kom flygande från Grenoble, ostarna jag köpte i torsdags var goda (särskilt den vällagrade goudan), bakelserna gick att trycka i sig osvosv. Lördagen bestod till största delen av Utrecht - en gråskimrande stad med ett helt artelleri av pubar och en hel del studenter belägen 5 mil från Wageningen. Där promenderade vi runt och bannade folkhav. Det var en gränslös amount of people som strosade runt och tittade på det fina vädret och tittade på hur olika partier spexade (det är nämligen val här i Holland idag, den 12/9). Vi letade oss fördärvade efter märket McNeal utan att finna, vi åt lite pizza från ett gatukök och diverse annat på en resturang en bit därifrån. 

 

Nu kommer vi in på väsentligheterna (obehagligt stavat ord). Mat. Såklart. Vi har redan avhandlat ämnet lite smått, ni har fått en introduktion till det holländska köket. Nu kommer mer tankar. Holländarnas känsla för sötsaker är inte helt uppåt väggarna. Den är faktiskt helt okej. Som den äppelkaka man kan få på tordet här i Wageningen, som de våffelkakor jag tidigare nämnt, lakritsen är bra och något de är väldigt stolta över och den italienska glassen som säljs i vart och vartannat gatuhörn är det heller inga större fel på. Däremot uttryckte min andra hälft det mycket klokt då vi diskuterade de nederländska huvudrätterna: det är som om en 5-åring skulle bestämma menyn; jag tycker om majonäs. och så tycker jag om jordnötssmör! och så vill jag ha kanel, för då smakar det bulle. och kyckling. ketchup - ketchup måste man ha! 

1) överarbetad - alla smaklökar ska få jobba samtidigt. varför nöja sig med en smak när man kan få hundra? 

På den utrechtska resturangen beställde jag något så köttigt som en angus black-eye någonting. Tänker att nu jävlar blir det mustigt kött. Blir det mustigt kött? Nja. Det kommer in en halvstekt fläskfilebit med en sås som smakar stekt syltlöksspad. Och två sparrisar. Och en sallad med topping som smakar Start-müsli. En av de andra i mitt sällskap beställer fisk och får i och för sig fisk, men med kanelkryddade ugnsbakade rotfrukter till. Stefan ville ha hamburgare, fick hamburgare men såg lidande ut under hela måltiden. Anar att den inte riktigt nådde upp till nationsburgarnivå. Trots att den kostade dubbelt. En stor skål pommes och majonäs kom också in - exemplariskt smakande.

 

Ingen poäng eller slutkläm. Bara babbel och nu tog babblet slut. 

I ett ryck av någon form av framförhållning och ekonomiskt tänkande har jag nu beställt biljett hem i jul (????!!!????). Den 21/12 på kvällen lyfter jag från Amsterdams flygplats.

Pusspuss

Den här veckan går som en snigelsnabb sköldpadda. Mycket nya intryck, nya människor och två kurser som drog igång med full fart. De verkar dock båda mycket bra än så länge. Nöjd men trött tjej sitter således just nu och har ätit goudaost, körsbärssylt, bröd och kaffe för att ladda upp för ett sista ryck innan viiiilaaaaa! Och lite häng med bästa Stefan som kommer ikväll. Klart bra grej.

 

Igår efter skolan gick jag på stan och utforskade ostaffär, bageri och klädaffärer i jakt på 

1) Ost

2) Något sött

3) Ett roligt klädesplagg att tröstshoppa

 

Punkt 1 och 2 bockades av med bravur - om jag får säga det själv. Punkt tre däremot var det sämre med. Wageningen är ingen shoppingstad, vilket kanske egentligen är tur. Fast ändå lite tråkigt. Fast tur. Tänker på.. Veckoslanten? Hette den så? Tidningen i skolan där det fanns en serie om Spara och Slösa? Veckoslanten? Det låter lite fel. 

 

Jaja. Svammelsvammel. Orkar inte nu. Kallt i mitt rum. Jag får lägga mig 5 minuter under täcket innan jag måste gå. Det är okej. Jag är värd det. Och fortsätta lyssna på P1 morgon om Obama. Hejhej.